Det vilda dagislivet

Idag möttes jag av en lite tilltufsad Mir när jag skulle hämta henne på dagis. Hon hade visst snubblat och skrapat upp ansiktet en aning. När jag frågade personalen om hon varit ledsen, fick jag till svar att Mir är en riktig lite tuffing. Överhuvudtaget tycks killarna på dagis vara lite sjåpiga medan tjejerna är stenhårda. Att Mir är tålig visste vi så klart redan. Förra veckan fick hon t.ex. en TBE-spruta och sa inte ett pip. Hon reagerade inte ens. Sköterskan förväntade sig uppenbarligen en lite kraftigare reaktion för hon såg mycket förvånad ut. Och när vi var och lämnade blodprov för några veckor sedan reagerade Miranda varken på sticket eller på allt blod som pressades ut ur fingret. Istället iakttog hon nyfiket vad laboratoriemänniskan gjorde och snappade sedan åt sig ett Bamse-klistermärke.

























Annars är det fullt fart som vanligt. I lördags hade vi ett försenat 2-årskalas med BVC-kompisarna Sonja, Rasmus och Maja (Dolores kunde tyvärr inte vara med). Det var som vanligt jättetrevligt att ses. God mat, rolig lek och fiskdamm med litet armbandskit. Finfint!