Frukost hos familjen Jarl

Lilla fröken, som tidigare glatt glufsat i sig sin frukostgröt och morrat uppfordrande om mamma eller pappa varit för långsamma med skeden, tycks nu ha gått in i en ny frukostfas. Gröt duga icke till unga fröken! Dagens frukost förvandlades till rena rama kaoset med klistrig gröt spridd över unge, hundar, golv och väggar (nästan i alla fall). Själv slutade jag att kämpa emot när barnet för femte gången blåste grötbubblor (alltså sprayade ner mig med gröt). Jag tänkte att det är lika bra att go with the flow, så jag lämnade över skeden till lilla fröken och bad henne äta själv. Hon tog sig an uppgiften med en enorm energi och glädje. Själv satt jag och beskådade spektaklet och ansträngde mig för att tänka positivt, tänka att detta säkerligen är utvecklande och stimulerande för barnet och att det därmed får vara värt den sanering som ofrånkomligen behöver genomföras efteråt.

Som synes av de värdelösa mobilbilderna (kanske var det grötkladd på linsen?) hade barnet riktigt roligt. Städpatrullen hundarna låg på pass under stolen och ryckte snabbt ut och städade när lilla fröken dängde grötskålen i golvet.

Ungen sanerades sedan genom att bad. Kaoset i matrummet är kvar. Jag orkar inte gå dit och ta hand om det riktigt än. 

Nu är frågan vad vi ska hitta på till frukost framöver. Jag har ingen lust att ha sådana här frukostar varje dag framöver...

Kan (inte) äta själv.

Mat ska vara roligt.

Oops. Jag drämde visst skålen i golvet med gröt och allt.

Ojsan. Nu slängde jag visst iväg skeden oxå.

När vi ändå kladdade kunde vi lika gärna fortsätta med majskrokar. Så populärt att ungen morrade.