Jag bara baxnar. Jag kan liksom inte förstå hur FK resonerar när de anser att man inte har rätt till sjukpenning för att besvären uppstått till följd av graviditetet. Nä visst, att vara gravid är inte att vara sjuk. Å andra sidan är det inte sjukdomar i sig FK har att pröva utan arbetsförmågan. Om man som gravid har sådan foglossning att man inte kommer ur sängen så vore det väl bisarrt att hävda att det finns arbetsförmåga? Det håller FK tydligen med om men besvären härrör ju inte från en sjukdom, alltså ska sjukpenning inte utgå.
FK väljer att tolka lagen såsom den passar myndigheten själv.
När jag själv var gravid med Miranda hade jag oturen att drabbas av hyperemesis gravidarum, alltså extremt illamående. Jag kräktes och kräktes till dess jag inte orkade mer och blev sjukskriven på deltid. Efter ett visst antal dagar som sjukskriven ringde min handläggare och bad mig redogöra för min plan för återgång till arbetslivet.
Jag förstod inte riktigt varför hon ställde frågan och säkerligen tyckte hon själv att frågan var märklig eftersom det ju är ganska uppenbart att illamåendet kommer att gå över senast när ungen är ute.
Min handläggare gjorde bara sitt jobb men jag jag inte kan förstå är varför FK behöver driva ovan nämnda fall längre. Acceptera att bedömningen var felaktig. Låt gravida kvinnor sluta oroa sig för att kanske inte få sjukpenning om det behövs. Vad är nästa grej? Ska vi inte få sjukpenning om vi hamnar på sjukhus efter ett benbrott i skidbacken? Vi valde ju själva att ge oss ut för pisten.
Kan inte annat än hålla med. FK är en föråldrad och förlegad myndighet. Lägg ner, gör om - gör rätt!
SvaraRadera