lördag 17 juli 2010

Dagen idag

Dagens huvudvärk börjar så sakteliga mattas av efter att jag svept ett par koppar kaffe. Är väl inne på andra veckan nu och det börjar bli lite påfrestande att vakna alltför tidigt var eviga morgon med ett bultande huvud. Som de flesta känner till var min graviditet apjobbig men en sak var faktiskt bra under den väntande tiden - skallen. Jag hade ovanligt lite huvudvärk.

Mir har sovit oroligt i natt och vaknade slutligen och mycket bestämt med ett kraftigt vrål. Översatt till vanlig svenska betydde det ungefär för helvete ta upp mig ur sängen nuuuu! Och så skedde. Stoppade ner henne i bärselen, tog på mig sandalerna och sen gick vi ut. Drog ut trädgårdsslangen och vattnade rabatterna här nedanför.

Nu har hon sovit i snart en och en halv timme. Det behöver hon. För att inte tala om mig.

Själv sitter jag och funderar över mitt tidigare liv. Livet innan Mir. Eller faktiskt livet innan livet innan Mir. Jag tänker på att det var mycket länge sedan jag kände tristess. Det måste ha varit någon gång i Uppsala, under studietiden. Jag tog examen 2004 men de sista två åren hade jag så fullt upp med plugg, jobb och socialt liv så sist jag kände tristess måste ha varit typ 2002. Det är åtta år sedan. Jag var 26 år och kunde ibland ligga på sängen i min studentlägenhet en hel dag och bara känna efter hur tråkigt det var. Ibland gick jag och nån kompis till en park, la oss i gräset och kände efter hur tråkigt det var.

Det var tider det! Nuförtiden finns absolut inte tid att ens känna efter om det är tråkigt eller inte. Med andra ord kan det väl knappast vara tråkigt?

Överraskade Fredrik med ett fat fullt med fina frukter och bär imorse. Det var uppskattat.

Och nu måste jag gnälla lite. Det kliar så förbannat mycket över hela min kropp. Det är samma gamla vanliga visa varje sommar efter att jag badat. Nån dag efter simturen kommer utslagen över hela kroppen. De är små men kliar överjävulskt mycket. Jag hatar det. Ändå kan jag inte låta bli att gång på gång låta min kropp smekas av mjukt och svalkande sjövatten. När jag ändå fått skiten tänker jag att jag lika gärna kan bada på.

5 kommentarer:

  1. Jag som trodde du hade en spännande studentliv, har för mig att du visade mig bilder på vänner med galet färgat hår och när ni hade tokiga fester och klädde ut er och sånt.
    Antar att det kan kännas tomt och trist emellan såna tillfällen. Trist bara att du kände att saker var tråkigt även med vänner. Det är ju skillnad på om man är ensam och har tråkigt.

    Hux flux är du en upptagen mamma som inte har tid att känna efter om livet är tråkigt eller inte ;) What a cliché

    SvaraRadera
  2. Alltså missförstå inte. Jag hade skitkul när jag pluggade. Känslan av tristess var inte negativ. Grejen är ju att jag då hade så mycket tid i tillvaron att jag hann ha tråkigt ibland. Jag tror att det är bra att känna lite tristesss ibland. Livet behöver inte gå i 200 knyck hela tiden.

    SvaraRadera
  3. När Miranda är lite större kan du lämna henne och hundarna till oss och bara ha "trist" nån dag :-)

    Trots att vi bara fick en störtskur i några minuter igårkväll så är fåglarna glada och sjunger igen.
    Nu kan de lättare plocka mask till sina små.

    Jag älskar att bara vara utan att det egentligen händer nåt, men då vill jag vara här på landet.

    Maggan

    SvaraRadera
  4. Ja det är gott att bara såsa runt ibland, särskilt regniga dagar. Tyvärr är det svårt att såsa när man har en spädis som hela tiden ska underhållas.

    Min högsta önskan just nu: Såsa runt en regnig söndagseftermiddag. Ligga i soffan och glo på film. Slumra lite. Äta smulpaj. Bara slappa.

    Jag kan inte ens föreställa mig att det kommer att hända igen.

    SvaraRadera
  5. Hoppas du mår bra i morgon så du kan åka på valpvisit!
    Maggan

    SvaraRadera