Kroppen

Den är stor nu. För stor. Var gång jag böjer knäna knakar det av extrakilona jag bär på efter graviditeten. Lägg till det de 10-12 överflödiga kilon jag hade redan innan jag blev gravid. Suck.
Det får vara nog nu. Det handlar inte bara om att jag vill gilla det jag ser i spegeln, utan kanske främst om att min kropp behöver tas om hand och må bra. Eftersom jag ammar blir det så klart ingen regelrätt bantning. Däremot behöver jag skära ner radikalt på matmängderna eftersom jag äter som en utsvulten labrador. För att inte tala om glass och godis. Det kanske räcker att jag äter sånt ett par gånger i veckan. Och så var det det här med motionen. Så snart semestrarna är över tänker jag om det är möjligt återgå till innebandyn på tisdagar (snälla Miranda, samarbeta med mig då så jag får spela!). Sedan Fredrik fick sommarlov har det blivit lite si och så med promenaderna. Skärpning Anna! Från och med nu får det bli bättring med detta.

Jag har verkligen ingen lust gå omkring i gravidkläderna längre. Jag vill inte än en gång besöka HM och desperat köpa nån billig klädtrasa i XL eftersom min kropp inte får plats i något annat. Det vore så najs att kunna se lite snygg ut i november när jag återigen ska springa i korridorerna på jobbet.

Framförallt vore det skönt att få kroppen tillbaka. Att känna att jag tycker om den, för det gör jag inte nu även fast den utfört världens största stordåd genom att bära och föda fram lilla Mir.