Innebandydebut

Idag begick jag innebandydebut och det var så klart hur kul som helst. De två första minuterna på plan kändes det som om benen förvandlades till blyklumpar, men sedan släppte det. Eftersom jag inte spelat sedan maj förra året tog jag det lugnt. Förhoppningsvis tar det inte alltför många veckor innan jag får tillbaka min gamla ork.

Miranda då? Hon fick hänga med och ligga på ett täcka med massor av leksaker i ett hörn i hallen. Jag satte upp några mål och en bit sarg som skydd mot direktträffar. Det var en chansning att åka och spela men hon var hur duktig som helst. I 45 minuter låg hon och lekte för sig själv på täcket innan hon började surna till av trötthet. Med lite nappinsättningar kunde jag dra ut det hela till 55 minuter men sen tyckte hon att det var nog. I ärlighetens namn är jag tacksam för det för jag var rätt mör i benen vid det laget.