Potatis- och palsternackspurén smakar tydligen godare när Miranda får äta själv. Tyvärr hamnade det mesta utanför men vad gör väl det så länge det är kul? Mat ska vara kul. Och gott. Att kryddigt är det samma som godare tycks Mir hålla med mig om. De smaklösa okryddade grönsakspuréerna är ingen utmaning för smaklökarna. Då smakar indisk korma godare. Eller min fiskgryta smaksatt med saffran, chili, vittvin och vitlök. Mums. Tyvärr är det för salt för stumpan att äta så idag kokade jag ihop en bebissås åt henne. Jag fräste vitlök och finriven morot i olivolja, hällde på lite grädde och citronsaft samt kryddade med lite chili och ett hörn buljongtärning (hjälp, kommer jag att hamna i saltförbudshelvetet nu?) och redde med lite mjöl (Yey!, Glutenintroduktion!). Såsen serverades till den trista potatis- och broccolipurén och vips slank maten ner i det giriga lilla bebisgapet. Som sagt, varför ska inte maten få smaka liten även för en liten människa? Förmodligen smakar min bröstmjölk mer än all världens puréer tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar