Jag är på väg i ett tåg genom ett kritvitt och vinterdisigt landskap. Det luktar skidbackeraststuga i vagnen, alltså gammalt termoskaffe och sirapslimpa med prickekorv. Det är inte angenämt. Vagnen är kylig och tittar ut och fryser ännu mer. Jag tänker att hemma är Miranda och nästa gång jag ser henne är om tre dagar. Sist jag åkte tåg såg livet annorlunda ut, det var då. Nu är nytt och jag undrar hur jag kommer känna ikväll,när jag ska somna i ett okänt rum i en stad där hon inte är.
Mmmm gammalt termoskaffe och prickigkorv får mig att tänka på sport/påsklov i fjällen.
SvaraRaderaLite blandade känslor. Både jättekul och urtrist hår skidarbete (längdåkning)
Fast visst var det underbart när man nått Sånfjällets topp och fick våfflor med sylt och grädde.
Skulle inte vilja vara utan dessa turer.
Konstigt att vara utan den lilla.
Jag saknar henne också, det är längesen vi sågs nu.
När du kommer hem kanske vi kan ta en dag i Gottröra.
Håller på och fixar en till spark så då kan vi ta en tur med Mir, hundarna och en massa härligt kaffe och korvmackor:-)
Kan inte gå med rullatorn nu i snön men spark går alldeles förträffligt. Fort går det också i utförsbackarna. Det lär Miranda gilla.
Vi får snurra fast henne med spännband - Nej!
Ha en skön resa och njut lite av ensamheten.
Snart är du hemma hos din lilla ängel/monster igen.
Hon är så go´.
Snart kommer Phillip så då får hon äntligen träffa sin blivande man.
Ha det gott
kram