Nyheter

Det har hänt några nya saker här hemma:

Miranda kan numera krypa på riktigt. Hon ålar inte längre fram över golvet utan gör riktiga kryprörelser med armar och ben. Fort går det. Nu gäller det att hålla koll på henne precis hela tiden. Den lilla nyfikenstruten är liksom överallt på nolltid och ska gärna dra i alla saker hon kommer över samt tugga på sladdar, böcker och dammsugaren. Jag är både imponerad och förfärad. Lillan är överförtjust. Imorgon ska jag på lönesamtal på jobbet så på hemvägen får jag stanna till vid Säkerhetsbutiken och inhandla eluttagsskydd etc.

Miranda säger ajajajajajajajajajaj när hon är missnöjd. Det både låter och ser väldigt gulligt ut. Jag kan liksom inte låta bli att skratta lite, vilket inte är så sympatiskt eftersom ungen ju är missnöjd och knappast blir gladare.

När vi var på Björkö sist fick vi en gåstol av Camilla. Miranda älskar den! Numera far hon fram som ett jehu och nåde den hund som inte flyttar sig snabbt. Böckerna i bokhyllan är nu flyttade. Högtalarna har skjutits närmare väggen och dess kablar har gömts. Hon är som en liten virvelstorm där hon entusiastiskt flyger fram och upptäcker sin värld.

Jag ska lägga upp en filmsnutt någon dag som visar när hon kryper. 

Babysim

Idag var Miranda på babysim för första gången. Succé! När hon såg bassängen och alla badleksaker började hon sprattla av entusiasm samtidigt som hon utstötte läten som en exalterad apa. När vi äntligen hoppade ner i det varma vattnet var lyckan gjord. Som en liten fisk började hon paddla omkring i vattnet medan ögonen tindrade.

Bettans valpar

Bettan fick nio välskapta valpar, en till varje spene. Jag kan knappt vänta till dess jag får åka dit och beskåda underverken.

Fler valpbilder finns i Bettans blogg. 

Underbar sommardag

19 grader varmt och strålande sol. Vilken brittsommardag! Hundarna njuter av svalkande dopp i Mälaren. Jag njuter av solens värme på min hud.

Location:Grönviksvägen,Stockholm,Sverige

Morris har blivit morbror och Flisa faster!

Morris har blivit morbror och Flisa har blivit faster! Just nu ligger Morris syster Bettan i en valplåda i Täby och klämmer fram hennes och Ropers (Flisas bror) småvalpar. För fem minuter sedan kom nummer fyra ut. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter att gå bra och att det inte blir fler valpar än spenarna räcker till.

Projektet Mirandas rum

Sitter här vid dataapparaten och ser mig omkring i röran. Det jag ser kan sammanfattas med ordet kaos.
Rummet fungerar för närvarande som arbets-, gäst- och allmänt lägga saker på hög-rum. Klädhögarna växer i takt med att tiden går och saker har börjat försvinna. Det är ett orostecken som heter duga.

Tanken är att Miranda ska flytta in här så småningom. Kanske redan till jul? När börjar småbarn sova i eget rum förresten? Hur som helst behöver rummet fixas i ordning, vilket känns som ett enormt stort men samtidigt mycket roligt projekt.

Jag tror att vi har hittat en tapet till rummet. Den är ljusgrön med gulguldiga små prickar, snygg och givetvis svindyr. Säkerligen kommer den att passa alldeles förträffligt i rummet. Se själv: http://www.maleributiken.se/maleributiken/index.jsp?a=product&id=70690 Nå, vad tycks?

Någonstans under kläd- och pappershögarna finns ett skrivbord.

Den höga byrån jag fick av en snäll granntant igår. Bra, för då kan vi göra oss av med den lilla fula panikbyrån vi köpte på Ikea i våras för att ha nånting att förvara Mirandas kläder i.

Vi har som synes brist på källarutrymme. Den groteska billyhyllan med Fredriks fula datorkartonger mm ska bort. Kartongerna med bebiskläder ska lämnas tillbaka till Jenny och Aya. Liggdelen ska till källaren. Puh. 

På extrasängen ligger en gullig hund på laddning.

Dataapparaten och Miranda i egen hög person. Just nu ligger även hon på laddning.

Hur mycket kärlek får det plats i ett hjärta?

Kommer mitt hjärta att sprängas snart? Kärleken växer i takt med dig, älskade barn.

Pilates

I måndags var jag och Miranda på mamma/babypilates. Medan jag gjorde jobbiga övningar satt Miranda mest och tittade på. Det är dock tydligt att hon snappade upp några av övningarna för just nu gymnastiseras det för fullt här hemma.

Hoppfulla hundar

Kanske trillar det snart ner något.

Location:Dalgången,,Sverige

Bön från Miranda

Snälla goda Telia, vänligen leverera min pappas iPhone 4 nu så att han blir glad igen.

Vänliga hälsningar
Miranda Jarl 

Minimir

Endast nio dagar gammal.

Tretton dagar gammal.

Kalas!

Idag hade Miranda sexmånaderskalas tillsammans med kompisarna Rasmus, Sonja och Maja. Det blev ett lyckat kalas med mycket gott fika, lek och presenter.

Kalaset började med lite mingel.

Maja var på ett strålande humör.

Även Rasmus var vid gott mod.

Sonja tycktes hamna i paltkoma efter att ha mumsat i sig godsaker.

Massor av godsaker som kladdkakemuffins, äppelmuffins, kakor, bär, grädde och tårta.

Tårtan. Mmm.

Även mammor var glada.

Vi hade fiskdamm och småttingarna fiskade upp fina fångster.

Sonja kan knappt tro att hon fått napp!!

Åh vilken fin fångst!

Vissa fick dubbelnapp.

Frågan är vad som var roligast - omslagspapperet eller innehållet?

Miranda fiskade upp en fin dregellapp.

Plötsligt dök en gammelgädda upp ur böljan den blå.

Efter en eftermiddag med kalasande var Miranda en ganska nöjd och trött kalaspingla.

Förväntansfull

Glad och förväntansfull inför dagens sexmånaderskalas med polarna.

Location:Dalgången,,Sverige

Da da la la ba ba

Jovisst, sedan igår babblas det friskt här hemma. Nu väntar vi med spänning på vad som kommer först: Ma ma eller pa pa? Kanske vaff vaff?

Fullt ös i kök

Nu gäller det att hålla lilla fröken sysselsatt och vid gott mod. Argument som att mamma lagar ju god kycklinggryta åt henne håller inte.

Location:Dalgången,,Sverige

Familjen komplett igen

Idag åkte vi till Täby och hämtade hem lilla Flis. Familjen är således komplett igen och det är roligt.

Morris syster Bettan, som snart ska ha valpar, var så "fet" att hon knappt kunde gå. Åh vad jag lider med henne. Jag har i relativt färskt minne hur det är att knappt kunna äta eller andas för att en sparkande varelse håller på och rumsterar där inne. Med tanke på Bettans storlek är det nog närmare tio små krabater det handlar om...

Miranda var som vanligt glad över att träffa låtsasmormor Maggan - världens roligaste och snällaste lektant/häxa. Bilderna nedan är snodda från hennes blogg.

Härligt att leka med Maggan.

Maggans hundar har en massa kul leksaker som jag får låna.

Nyfiken på hur en högdräktig liten cardiganfröken kan se ut? Kolla då in Bettan.

Back in town

Nå så var vi tillbaka i Stockholm igen, lite tidigare än planerat men så är det ibland. Jag vaknade som en halvzombie i morse efter att barnet sparkat på mig och dragit mig i håret i över en timme. Lägg till det otaliga nappisättningar och omstoppningar natten igenom så fattar ni kanske hur pigg jag var? Stackars ungen hade så klart återigen drabbats av snor, vilket direkt påverkar hennes (och min) nattsömn negativt. Som grädde på moset utsattes jag dessutom för trakasserier av en viss gullhund som ju absolut inte kan tänka sig att sova på ett golv. Vadå hund, liksom?

Nåväl, jag insåg att jag knappast skulle orka köra hela vägen från Göteborg till Stockholm imorgon om även kommande natt blir jobbig. Därför beslutade jag mig för att åka hem redan idag. Vi kom oss iväg med 12.30-färjan och rattade in här på gatan i Bromma sex timmar senare. Vi rastade och tankade i Gränna (med vacker utsikt över Fredriks hatö Visingsö [en gång tvingade jag honom att tälta där. Kan det ha med saken att göra? Eller kanske endast det faktum att han tycks hysa ett allmänt förakt för det mesta som kan betecknas som pittoreskt.]) men i övrigt körde vi raka vägen. Mir var fantastiskt duktig i bilen och det var egentligen bara den sista kvarten av resan som hon började kinka lite.

Fredrik blev så klart jätteglad över att se oss. Mir blev jätteglad över att se sin pappa igen. Det är märkligt hur några dagars bortavara kan göra skillnad. Fredrik noterade direkt både att hon är lite större och lite vildare. Om det var full fart innan vi åkte så är det ännu mer full fart nu. Med oss hem fick vi även en gåstol (tack Camilla och Jimmy!) som bereder unga damen stort nöje. Nu gäller det bara för oss att plocka bort alla saker hon plötsligt får tillgång till. Morris får skylla sig själv om han ligger i vägen. Vi människor lär snart få hoppa undan snabbt när hon flyger fram på jakt efter våra stackars hälsenor.

Det var verkligen några mysiga höstdagar med Camilla, Saga och Stina nere på Björkö men som alltid är det skönt att komma hem till sig och sitt. Imorgon åker vi och hämtar älskade lilla Flis i Täby. Enligt rapporter är hon ytterst uttråkad så hon blir nog valp på nytt imorgon när hon får återse sin kära bror Morris.

Godnatt!

Göteborg

Shopping- och strosdag i ett underbart brittsomrigt Göteborg. Mir har fått en ny mössa.

Location:Haga Nygata,Göteborg,Sverige

Bortskämd?

Efter en och en halv dag ensam med lilla tandfröken (och Morris) är jag enormt glad och tacksam över att jag inte är ensamstående. På flera sätt är det nog bra att spendera mycket tid ensam med sitt barn. Det känns som om jag och Miranda får chansen att lära känna varandra ännu bättre än normalt. Jag tvingas öva på mitt tålamod, som ju tyvärr inte är det bästa alla gånger. Just nu är det jag och bara jag som kan finnas där för Miranda. Och jag måste finnas där precis hela tiden. Det spelar ingen roll hur trött, grinig, less och hungrig jag själv är - om Mir behöver mig kan jag inte lämna över åt någon annan. Hur märkligt det än låter är det faktiskt lite av en utmaning. Jag är ju van vid att Fredrik finns där och delar allt ansvar med mig. Det sköna med att vara två är att någon av oss alltid har den lugnande rollen. När den ena av oss är trött och inte orkar mer, träder den andra in och lugnar, tar ner. Vi lugnar varandra, men framförallt Mir. För henne finns det alltid en trygg famn hos någon av oss. Det är liksom en oskriven regel mellan mig och Fredrik. Bara en av oss får flippa.

Nu är jag ensam och tvingas anstränga mig mer än annars. Det är utmanande att tvinga mig själv att hålla mig lugn när ungen övertrött skriker så att öronen håller på att sprängas på mig och vägrar komma till ro samtidigt som jag stressad tänker på att stackars Morris behöver ut och rastas för en halvtimme sen. När jag trots min stress och irritation lyckas vara den trygga famnen för mitt lilla barn som jag älskar så mycket att det gör ont, när hon äntligen somnat in och bäddas ner i säng, då känner jag mig så jädra stolt. Jag fixade det!

Egentligen skäms jag lite över att berätta detta. Jag menar, precis så ska väl en förälder vara "per automatik"? Alltså, det är väl knäppt att känna stolthet över något som borde vara så grundläggande i ett föräldraskap?

Som sagt, jag är så oerhört tacksam över att jag har någon att dela denna barnresa med!

Färjetur

På färjan mot Björkö. Allt har gått bra. Lilla tandfröken har varit duktigare än jag nånsin kunde förvänta mig.

Tandbarn på vift

Imorse kände jag något vasst i barnamunnen. En tand!

Location:Sparregatan,,Sverige

Sexmånadersbesiktningen avklarad

Idag var Miranda på sexmånaderskontroll på BVC. Allt såg finfint ut och läkaren konstaterade (liksom vi själva tidigare gjort) att Miranda är mycket tidig i sin motoriska utveckling. I söndags lyckades hon t.ex. resa på sig i soffan, vilket fick mig att genast sänka hennes sängbotten...

Imorgon packar jag, Miranda och Morris in oss i bilen och åker ner till Björkö och hälsar på Camilla, Saga och Stina. Jag ser verkligen fram emot några lugna sköna höstdagar med tjejerna vid havet. 

Familjefoto hösten 2010

Debut i lekparken

En liten björn i urvuxen kostym besökte idag lekparken för första gången i sitt liv. Gungan var riktigt kul men när björnens mamma satte henne i sandlådan visste hon inte riktigt vad hon skulle göra. Hon gjorde därför som hon brukar göra hemma på lekmattan på golvet: la sig på rygg, rullade runt och gnuggade ner ansiktet i sanden. Resultat? Mycket sand i både näsa och mun. Yummy!

Barnet

Var är hon?

Hur kan hon vara så pigg efter en sådan natt?

Fina vänner delar allt

Vilken fin leksak. Den vill jag ha! 

Vi är vänner så vi kan väl dela?

Du är så mjuk och fin.

Grattis Miranda! ♥

Grattis älskade lilla Mir på 6-månadersdagen!

Den tid du nu levt med oss har varit alldeles underbar och tidvis väldigt jobbig. I början, under dina första veckor i livet, var det inte helt enkelt att landa i tillvaron med dig. Missförstå mig inte, du har hela tiden varit helt och hållet välkommen (du skulle bara veta hur efterlängtad du var!). Det var bara det att det var lite förvirrande att bli förälder, trots att vi hade haft ordentligt med tid att förbereda oss under de nio långa månader du växte i min mage.

Du kom vrålande ut i världen. Alltså, du hann inte ens ut innan du vrålade. Och du har fortsatt att vråla, högt och bestämt, men inte utan anledning. Nu när det har gått sex månader sedan ditt födelsvrål, har jag och din far blivit lite bättre på att tolka dina signaler och göra dig nöjd. Det händer dock att vi fortfarande misslyckas och då låter du oss få veta det. Det är bra. Jag gillar ju rak kommunikation, även om det kan vara lite jobbigt mellan varven.

Mir, du är en underbar liten människa! Vi är glada och tacksamma varje dag för att du finns hos oss. Livet innan dig var bra men sedan du kom till oss är det ännu bättre! Ibland svindlar det lite när jag tänker på vilket stort ansvar din far och jag har att ta hand om dig och leda dig framåt genom livet till dess du kan klara dig själv. Redan nu tycker jag du verkar vara en stark och trygg liten människa. Jag vill att du ska fortsätta vara det under hela din uppväxt och in i vuxenlivet. Jag vill att du genom livet ska bära med dig känslan av att du är värdefull precis som du är och att du är älskad för att du är du. Jag och din far ska därför göra allt för att finnas där för dig. Vi ska lyssna på dig. Se dig. Bekräfta dig. Älska dig.