Året 2010

Så går år 2010 mot sitt slut. När jag tänker tillbaka på förra årets nyårsafton med dikeskörning i full snöstorm i obygden kan jag knappt tro att det redan har gått ett helt år. Visst, tiden går alltid skrämmande snabbt numera men den här gången har det gått rekordsnabbt.

Den 1 mars föddes Miranda och plötsligt var livet sig inte längre likt. Den första tiden kan väl sammanfattas med total förvirring, trötthet och en önskan att hon skulle sova. Jag minns hur vårsolen flödade in genom våra oputsade vardagsrumsfönster. Hur vi bar ut spjälsängen från sovrummet och ställde den framför högtalarna, bäddade ner barnet och spelade vitt brus för henne. Medan ljuset flödade omkring oss omslöts vi av ljudet från svallande vågor. Det var mycket rogivande men kanske mer för oss än för Mir.

Jag minns känslan i kroppen. Den ömma känslan. Känslan av att ha gjort något ofattbart, något stort.

Jag minns springet på Amningsmottagningen på Danderyds sjukhus, min envishet inför att få amningen att fungera. Jag kämpade dag och natt, mobiliserade all min tjurighet. Och lyckades. Då kunde jag inte riktigt se amningen som något njutningsfullt. Nu kan jag däremot tänka tillbaka på amningstiden och känna saknad. Det var något speciellt att ha Mir så nära, jag hade bara inte vett att förstå det då.

Jag minns att alla sa: Nu är ni väl lyckliga!? Jag minns att jag tänkte att nej, jag är inte lycklig. I minnet kändes det mest jobbigt med en kraschad öm kropp, en liten liten flicka så fullkomligt beroende av oss, konstant sömnbrist, ömma bröst, förvirring, förvirring, trötthet, förvirring och trötthet.

Men lyckan kom. Stor och överväldigande. Jag svämmades över av all den kärlek som vällde fram i mitt hjärta. Jag kände aldrig någon oro för jag visste att jag skulle känna rätt så småningom. Jag vet att kärleken inte är begränsad utan att mycket kärlek genererar mer kärlek.

Vårt år 2010 kan sammanfattas med följande ord:

miranda | kärlek | sömnbrist | blod | lycka | förvirring | värme | kyla | snö | vitt brus | förlossning | frihet | sol | bad | skrammelburk | tradera | minecraft | smärta | leenden | skratt | gråt | robyn | hundar | blöjor | kräk | barnmat | tvättmaskin | bröstpump | profylax | babysim | välling | kräksjuka | snor | tvätthögar | idol | graviditetskilon | gi | kaffe | glass |

Och med dessa ord skulle vi vilja passa på att önska alla vi känner ett riktigt gott nytt år. Ta väl hand om er!

Blandade bilder från julen

Blivande hästtjej? 

 Trots sjukdom smög sig ett och annat leende fram ibland.

 Det var kul med julklappar.

 Det blev rätt många men tyvärr fick julklappsöppningen avbrytas av en kräkattack.

 Trött, sjuk och tappert leende.

Vissa passade på att hångla lite.

Grattis Stina!

Vi skickar massor av grattiskramar till Stina på Björkö som idag fyller 1 år! Jippi! Jippi!!

Piggelin igen

Vi har goda nyheter! Det verkar som om Miranda piggnat till för nu känner vi nästan igen vår lilla galning igen. Två kräkfria nätter på raken, god frukostaptit och bättre humör med mindre gnäll talar sitt tydliga språk. Det känns så skönt att vi är på rätt väg.

Just nu sitter hon i gungen och sprattlar med benen medan hon gapskrattar åt hundarna som lekslåss på vardagsrumsgolvet. Vår glada unge är tillbaka!

Pigg, men kvällstrött:

Barnakuten

Det slutade på akuten till sist. :(
Kräkningarna har inte gett med sig för Miranda så efter råd från vår BVC-sköterska åkte vi in till Danderyds sjukhus barnakut. Här sitter vi nu med en ledsen och gnällig liten Mir och ger vätskeersättning var femte minut. Förhoppningsvis kommer det nu att bli lite ordning på magen så att hon kan börja äta igen. Efter fem dagar med kräkningar och minimalt med mat är tjocka goa buddhamagen platt som en pannkaka.

Resan hem idag gick iaf bra. Lugn trafik och inte fullt lika halt som förra veckan. Det är skönt att vara hemma igen men så klart trist att behöva åka till akuten så fort vi packat ur bilen.

Håll nu tummarna för att Mir piggnar på sig.

Location:Bruna vägen,Danderyd,Sverige

Vilken jul!

Mirandas första jul blev minst sagt en kräkig historia. Idag har dessutom farmor och farfar legat däckade. Stackars människor! Nu återstår att se vad som händer med oss övriga i huset. I skrivande stund känner jag ett oroväckande illamående och det tycks vara lika illa ställt med Fredrik.

Förutom all kräksjuka har julen hittills varit alldeles förträffligt trevlig. :)

Julafton

Tre timmar in på självaste julafton. Här kan vi snacka uppesittarkväll. Tyvärr pysslar vi inte med juliga saker som julklappsinslagning och skinkgriljering. Istället tar vi hand om en kräksjuka Miranda som inte vill sluta kräkas. Vid 19.30-tiden kom första kaskaden och sen har det fortsatt med cirka femton minuters mellanrum och så är det tyvärr fortfarande efter nästan åtta timmar.

Till sist var lillan så medtagen att vi fick ringa sjukvårdsupplysningen. Enligt deras instruktioner är det nu nattvak som gäller. Var femte minut pytsar vi i en tesked svag saft i barnet och hoppas att hon ska få behålla det (hittills har det tyvärr inte gått så bra). Detta ska vi göra i tre timmar. Jag och Fredrik kör skift. Jag hoppas verkligen att det stabiliserar sig snart. Om inte är det akuten som gäller och om jag inte förstått det hela helt fel innebär det en bilresa på cirka sju mil i snöstorm till Västervik... Vi hoppas slippa det.

Nu ska jag snart gå och lämna över skiftet till fredrik och förhoppningsvis få sova en stund. Håll tummarna för att Mir piggnar till så fortsättningen på hennes första julafton blir lite skojigare.

Niokilosklumpen och lillfaster Emma

Idag åkte vi in på BVC för snabbvägning eftersom vi var på väg att åka och köpa en ny bilbarnstol. Babyskyddet börjar nämligen bli trångt för fröken, särskilt med tjock vinteroverall på. Fröken väger nu hela 9100g och är 71,5 cm lång! Det känns bisarrt att hon vuxit över sex kilo och nästan 24 cm sedan hon föddes. Hur liten var hon inte då? Jag försöker minnas men kan inte riktigt föreställa mig att en unge kan vara så liten.

Hur som helst, ny bilbarnstol blev det idag. Efter mycket funderande hit och dit valde vi till sist en Maxi Cosi Mobi. När det kommer till kritan verkar det inte vara någon större skillnad på de olika stolarna rent säkerhetsmässigt men som förälder spinner hjärnan loss fullständigt i jakten på det bästa. Givetvis vet tillverkarna det och köper diverse tester som visar att just deras stolar klarar krockar bäst. Idag fick vi lära oss att stolarna inte är till för att skydda barnet vid en krock för det är nämligen bilens uppgift. Stolarnas uppgift är endast att se till att barnet sitter rätt i bilen. Skön information att få för då kunde vi börja titta på aspekter som sittkomfort (där ska hon ha det bästa!) och hur smidig stolen är att ha i bilen (en aspekt icke att förakta). Priset är det ingen mening att bry sig så mycket om - allt är schwajnadyrt ändå. 

När vi kom hem efter vår shoppingrunda hittade vi lillfaster Emma i trappuppgången, nyss landad med ett plan från Kina. Hon såg precis likadan ut (jättesöt) men var ändå liksom en ny människa. Inte konstigt kanske efter nästan ett år i Australien, Thailand och Kina. Det var mysigt att ha henne på kortbesök innan vi körde henne till flygplatståget och hon for vidare ner till Småland. Det ska bli mysigt att spendera lite mer tid med henne i jul. Om hon dessutom känner sig sugen på att vakta Mir ett par timmar vore det najs. :-)

Nu ska jag lyssna på Händels Messias för att komma i perfekt julstämning och så ska jag göra sill.

God Jul och Gott Nytt År

Klädprovning

Julklänningen sitter som ett smäck. Tomteluvan oxå! :-)

Leksaker

Hemma

Så i fredags kväll öppnade jag dörren till vår lägenhet efter tre långa och trevliga dagar i Göteborg. Miranda tjöt av glädje och kom krypande mot mig snabbt, snabbt, snabbt. Lycka. Lycka att äntligen komma hem till mitt livs största kärlekslycka igen. Lycka att hon älskar mig tillbaka så mycket.

Efter tre dagars bortavaro var det fascinerande att se hur mycket som har hänt med lilla Mir. Plötsligt försöker hon resa sig upp utan stöd. När jag går med henne vill hon helst släppa taget och försöka gå själv. Hon kan stå själv i flera sekunder. Plötsligt kan hon så mycket vår lilla älskling.

Helgen har varit mysig med besök av Mirandamormorn som nu sitter på tåget hem till Ångermanland. Tyvärr har lilla fröken inte varit sitt piggaste jag idag, förmodligen på grund av tandsprickning. Vi erkänner att det var lagom kul när badrumskaklet sprutlackerades i senapsgult... :)

Förväntansfull…

Grattis!

Grattis Malin till din dotter och Klara till din lillasyster som föddes idag.

Grattis Tobias som fyller år idag. Och grattis alla nobelpristagare.

På väg i tåg

Jag är på väg i ett tåg genom ett kritvitt och vinterdisigt landskap. Det luktar skidbackeraststuga i vagnen, alltså gammalt termoskaffe och sirapslimpa med prickekorv. Det är inte angenämt. Vagnen är kylig och tittar ut och fryser ännu mer. Jag tänker att hemma är Miranda och nästa gång jag ser henne är om tre dagar. Sist jag åkte tåg såg livet annorlunda ut, det var då. Nu är nytt och jag undrar hur jag kommer känna ikväll,när jag ska somna i ett okänt rum i en stad där hon inte är.

Fort! Fortare!!

Andra advent. Vi vaknade till en lägenhet i totalt kaos. Diskberget i köket hotade välta in i matrummet. Golvet i vardagsrummet var täckt av framrivna gamla gravidtidningar och Residence, vissa halvt söndertuggade (gissa av vem!?). Nå, vi beslutade oss för att fly röran. Vi packade in Mir i overallen med pyjamasen på, tog med hennes gröt och for till Scandic vid Brommaplan och åt frukost. Mir försökte kladda ner stället så mycket hon kunde med kiwi, äggröra och annat mumsigt som kom i hennes väg. Om någon medmänniska behagade le mot henne (läs bekräfta) var lyckan gjord och smajlspexandet ville aldrig sluta. Söt var hon, den lilla, lilla människan, där hon satt och njutningsfullt stoppade in köttbulls- och prinskorvbitar i sitt lilla gap med ett perfekt pincettgrepp och halvslutna ögon.

Ute är massor av snö och idag faktiskt inte särskilt kallt så vi tog oss till granskogen här intill för en stund sedan. Hundarna lekte och Mir åkte i sin knallrosa bebispulka. Hon morrade nöjt och tjoade när det gick lite snabbt. Ju fortare desto bättre. När hon blir tillräckligt stor för Gröna Lund ska vi köpa årskort och åka, åka, åka.

Och nu är Fredrik och Mir i stan för en fika medan jag njuter av lugnet och tystnaden här hemma. För en ensamvarg är det guld värt att få en stunds vila från flocken. Jag ska nog lägga mig i soffan och läsa lite, gärna med en varm hund på fötterna. Kanske slumrar jag till en stund.

I kylen ligger en gigantisk klump hemgjord och överkryddad pepparkaksdeg (grymt god hehe). Nu när Mir finns känns det plötsligt viktigt att börja skapa egna traditioner, till exempel pepparkaksbak (eller kanske snarare degätande för alla vet ju att degen är godare än kakorna). Med tanke på hur vild Mir är kommer det dock att dröja innan vi skaffar julgran, åtminstone så länge den inte är väggfast. 

   

Grattis farmor!

Grattis farmor Ingrid som idag fyller år! Kram, kram!

Det kom en leverans

Miranda fyllde nio månader den 1 december och samma dag kom en leverans med posten. Det var den arbetsskiva vi beställt till bokhyllan, vilket innebär att datorn äntligen kan flyttas ut till vardagsrummet så att Miranda kan flytta in i arbetsrummet/gästrummet/kaosrummet. Snart barnrummet. Det innebär i sin tur att vi får tillbaka vårt sovrum, vilket ska bli jätteskönt även om jag fullkomligt älskar att ligga och titta på Mir. För att inte tala om att ligga och lyssna på hennes gulliga små snarkningar. Trots det ska det blir skönt, mest för att vi förhoppningsvis kan slappna av mer och inte oroa oss för att hon ska vakna av minsta ljud.

Hur som helst. Paketet var roligt, riktigt roligt. Enligt Miranda låter cellplast kul när man drar naglarna mot det.