Nappavvänjningen del III

Det är tur att jag inte beskrev den första natten som ett helvete för då hade det inte funnits ord kvar att beskriva den andra natten, d.v.s. natten till igår. Jag sammanfattar den med att både jag och Mir sov i knappt två timmar.

Vi har nu funnit en lite mer pragmatiskt lösning på det hela: Mir får somna utan napp men när hon vaknar och är ledsen får hon ha napp. Direkt när hon vaknar på morgonen ska nappen ut ur munnen. Napp får inte användas under vaken tid. Så ja. Vi tillämpade detta natten till idag och resultatet får betraktas som lysande. Hon somnade lugnt utan napp och fick sedan ha den under natten efter att hon vaknat och var ledsen. Resultatet: Hela familjen sov ostört hela natten. Tjoho!

Nappavvänjningen del II

Så här fortskred gårdagen när det gäller nappfrågan.

Efter vällingen var hon arg och ledsen och vägrade att somna. Efter en snabb överläggning mig och Fredrik emellan slutade det med att Mir fick ta hans plats i vår säng och han fick låna hennes rum. Jag tror aldrig att hon var så söt som då, när hon låg bredvid mig i sängen. Munnen plutade och ögonen tittade långt ut i fjärran. Älskade barn. Sedan började ögonlocken klippa och efter en stund somnade det lilla livet. Så skönt.

En timme senare vaknade hon med ett vråååål. Och fortsatte att vråla. Och sparka. Och slåss. Jag fick hålla henne i famnen och återigen sjunga bä bä vita lamm, vilket hjälpte föga. Hon vrålade hysteriskt en bra stund och många gånger tänkte jag att nu går jag och hämtar den jäkla nappen så att vi båda (och grannarna) får frid. Efter en stund slutade hon skrika och somnade om igen.   

Nästa vrålattack uppstod någon gång mitt i natten. Återigen gjorde jag meningslöst försök med bä bä vita lamm. Den här gången tystnade hon dock snabbare. Vi somnade om.

Nästa gång hon började skrika var kl 6.20 och då var det lugnt för vi skulle ändå upp.

Pust och stånk, vilken natt! Dagen idag på jobbet gick i trötthetens tecken och det kändes som om jag inte var särskilt långt ifrån en migränattack.

Kvällen ikväll då?

Hittills är allt läskigt lugnt... efter att Fredrik läst ALLA hennes böcker (det är ganska många) somnade hon själv utan särskilt mycket kink. Än så länge sover hon. Vi får se vad som händer efter vällingen. Dam dam dam.

To be continued.

Ps. Tänk om det är så bisarrt att hon redan nu är avvänjd!? Ds.

Det gick bra!

Åh, vilken lättnad. Mina minutiösa förberedelser gjorde att föreläsningen gick som en dans idag!

Som tack för besväret fick jag en fin liten påse med godsaker från Chokladfabriken, bl.a. en ask med mumsiga praliner som jag, Fredrik och Mir delade på efter middagen.

I natt kommer jag att sova gott! Miranda också hoppas jag. Ikväll spontanbestämde vi oss nämligen för att börja vänja henne av vid napp. På dagis sover hon tydligen utan napp sedan länge och det fungerar hur bra som helst. Då borde det ju funka hemma också. Efter att ha läst på diverse sidor på nätet tycks det vara vanligt med stök i ett par nätter och sedan funkar det bra. För oss tog det typ en timme att få Mir att somna utan nappen ikväll. Jag satt på golvet bredvid hennes säng och sjön Bä bä vita lamm nonstop medan jag läste en bok.Tidvis var hon arg och tidvis lekfull och då och då fick jag en mjukiskanin i skallen. Det tog henne en timme att somna. Nu har hon precis vaknat och får kvällsvällingen av Fredrik. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar för henne att somna om igen. Håll tummarna!

Godnatt.

Lördag

Just nu hamnade jag i en stund av tystnad och stillhet. Fredrik och Mir är i lekparken och hundarna vilar i soffan. Om en vecka är det första advent och jag kan knappt tro att vi redan är där. Dagarna går så snabbt och tillvaron är så hektisk att jag knappt hinner med i tiden. Ytterst sällan får man stunder som denna, en stund för sig själv i tystnad. Imorgon ska jag hålla ett föredrag på Naturskyddsföreningens nätverksträff för miljörätt. Jag kommer att vara där i tjänsten och jag ska prata en timme om miljökvalitetsnormer för vatten och hur vi tillämpar dem vid tillsynen. Egentligen vet jag inte varför jag tackade ja till detta för det ger mig rätt stor ångest. Jag gillar verkligen inte att prata inför okända människor på det sättet. Hela hösten har jag processat denna föreläsning i min hjärna och nu när det strax är skarpt läge knyter det sig i magen på mig. Jag antar att jag tackade ja av två skäl: Jag blev smickrad över att bli tillfrågad och jag gillar utmaningar. Suck. Och sitter jag här och skriver på bloggen mest för att jag inte vill ta tag i det jobbiga. Det finns någon psykologisk term för detta. Förträngning kanske? Nåväl, nu får jag ta och nyttja denna lugna stund till förberedelser så att jag kan sova i natt. Wish me luck! 

Risken är stor...

...att denna sockersöta lilla filur blir min död. Jag ser framför mig hur jag snubblar över den lurviga dödsmaskinen, som har en tendens att alltid stå i vägen och vägrar flytta sig, och knäcker nacken i köksskåpet. Låt oss hoppas att jag får dö på ett lite mer ärofyllt sätt än så.